Kategori: privat

Ensam är inte stark

Vi matas hela tiden av budskapet att vi ska vara starka, att vi ska klara oss själva och att det är vårt eget fel om vi inte lyckas. Jag tror att det är fel.

Att vara ensam är på ett sätt att inte vara beroende, man slipper bli besviken när någon vän försvinner eller om någon gör något ont mot mig. Istället kan jag då tycka synd om mig själv och hålla fast vid att även om alla är dumma runt omkring så klarar jag mig bra.

Jag har en tro på att det finns en större verklighet än den vi ser, att det finns en tanke bakom allt, en Gud. För mig är det en ständig påminnelse om att vi inte är tänkta att leva isolerade från varandra, utan att vi ska leva tillsammans. I möten och relationer växer livet och får en så mycket större och starkare kraft.

Knäckfrågan är om vi vågar. Vågar vi visa oss för varandra? Vågar vi riskera att bli sårade? Vågar vi möta tankarna och känslorna som finns inom oss? Eller gör vi som samhället säger, biter ihop och klarar oss själva?

Jag ser möten som kraftkällor. När jag möter människor eller Gud fylls mitt förråd på. Vissa gånger riktigt mycket och ibland kan det allt vara lite jobbigt också och ta kraft. Men utan möten tror jag kraften minskar. Vi behöver varandra och jag är så otroligt tacksam för personer runt omkring mig som verkligen har burit mig när det varit tungt. Jag hoppas få vara med och bära dig när du har det tungt och att vi kan fira tillsammans när allting är bra.

Vi lever här och nu,
inte då och inte sen utan nu.
jag vill ta vara på varje dag jag har.

Gud, hjälp mig alla dagar att se och
möta livet och inte blunda för det
som är viktigt eller svårt.

När jag försöker blir du glad,
när jag misslyckas bär du mig.
Du firar och gråter med mig.

Amen.

Jag tror att vi ofta är så rädda för att misslyckas, så att vi inte vågar försöka. Tänk om vi skulle kunna slappna av, våga visa oss svaga när vi är det och starka när vi är det utan att bli dömda av alla runt omkring. Tänk om vi på riktigt skulle kunna bära varandra och uppmuntra varandra.

Jag vill försöka, vågar du vara med?

Julklapp till Emma

Du betyder så mycket för mig. Jag längtar efter att gå vidare i livet tillsammans med dig.

Min klapp till dig är svår att beskriva, till och med i ett blogginlägg som det här. Jag hoppas jag har tid på mig att fortsätta lära känna dig, för det är det jag vill.

Vi är på väg.

Det handlar inte om att vara perfekt

Ledarskap för mig kommer underifrån. Jag vill inte vara en ledare som uppifrån pekar med hela handen utan jag vill vara en stödjande och lyssnande person som inspirerar och lyfter andra. Det handlar inte om att vara perfekt.

Jag vill våga stå för vad jag tror på, kämpa mot maktmissbruk och ha förståelse för att vi alla är olika. Alla har sprickor, och så länge vi vågar stå för vilka brister vi har kommer man långt. Jag har varit sjukskriven nu i några veckor på grund av två tarmsjukdomar jag har. Det är tufft och har påverkat mig en hel del de senaste åren. Att leva med begränsningar är inte helt lätt att hantera. Därför vet jag hur viktigt det är att ha förståelse och lyhördhet i sitt ledarskap.

Jag sitter och förbereder mig inför helgen då jag börjar en ny kurs som heter Värdebaserat Ledarskap och drivs av Scouterna tillsammans med Fryshuset. Kursen handlar om ledarskap där värderingar spelar roll. Det jag gör som ledare måste stämma överens med vem jag är och vill vara. För mig är äkthet viktigt, men inte att vara perfekt. Jag har en del bra sidor och andra sidor som inte alltid är lika bra. Så är det för alla människor, men alla vill inte inse att det är så. Att vara äkta är för mig att stå för det jag gör bra på samma sätt som jag står för det jag misslyckas med. Jag vill kunna ställa frågor och förvänta mig ärliga svar.

Inför första kurshelgen är det några uppgifter som ska göras. Kursen är väldigt praktisk och denna gång handlar det om en värderingsövning där man klassar hur viktiga olika saker är jämfört med varandra, en annan del är en film och en tredje uppgift är att göra en löpsedel om hur jag ser på mig själv i framtiden. Vad av det jag gör då vill jag ska uppmärksammas? Hur ska jag komma dit? Det handlar inte om att vara perfekt utan om att vara äkta och stå för vem man är och vem man vill vara.

En del av oss stipendiater och Kungen
En del av oss stipendiater och Kungen

Förra veckan var jag med i en workshop på slottet med en del av övriga stipendiater, näringslivschefer och kungen. Vi pratade om integritet, att våga stå upp för vad man tror på även om det inte alltid är populärt. Jag har ofta ifrågasatt saker och är väldigt nyfiken. Det har varit egenskaper som hela tiden utmanat mig själv och andra, men inte alltid varit lätt.

Ledare är inget man själv kan bestämma att man är utan handlar om att bli utvald av andra för att leda. En ledare kan inte leda ensam utan måste ha en förankring i gruppen och tillsammans leta efter mål, som gör att man kommer framåt.

Det här blev ett ganska snabbt och möjligtvis lite osammanhängande inlägg, men det speglar en del av det som rör sig i mitt huvud just nu.

Anders Josefsson

Publicerad på ungtledarskap.se

Gamla modellfoton

Jag håller på för fullt att flytta bilder till vår nya dator. Då snubblar man över gamla foton som man nästan glömt bort. Så jag tänkte att jag gör ett galleri här med några av dom. Fotografen är så klart Emma.

Alla dessa foton har Emma Lundqvist tagit.

Helga Rosenqvist

Igår var jag på begravning av Helga Rosenqvist. Hon var 100 år och en av mina stora förebilder när det gäller tro.

Hon var en bönetant som verkligen bar mig genom mycket jobbigt på olika sätt. På 30-talet var hon en motorcykelåkande evangelist med bibeln på pakethållaren. Hon har varit en drivande ungdomsledare, bedjande djupt troende, orädd person. Sån vill jag också vara.

Helga var ungdomsledare för min farfar och farmor, som hon alltid kallat sina barn. Min pappa har varit hennes barnbarn och mig har hon alltid kallat sitt barnbarns barn.

Genom min uppväxt så har Helga betytt mycket för mig. Hon har varit en trygg punkt, en person som brytt sig om och som alltid visat stor kärlek och varit en förebild när det gäller tro.

Jag saknar Helga, som alltid satt längst fram i kyrkan, som kramades och som pratade om sånt som betyder något, på riktigt. Jag är glad att hon fått vara en del av mitt liv.

Gör jag rätt?

Just nu ser jag inte framtiden helt klart för mig. Jag har olika möjligheter, men av någon anledning känns inget hundra.

Jag har sökt och kommit in på Journalistlinjen på SVF i Jönköping, och idag var det upprop. Jag fick precis ett samtal därifrån och bekräftade att jag inte ska gå kursen. Efter det samtalet har jag haft tanken i huvudet hela tiden: Gör jag rätt? Det kanske var meningen att jag skulle gå Journalistlinjen…

Jag väntar besked på att bli antagen till en kurs på Linnéuniversitetet här i Växjö som heter ”Arbetslivspedagogik – lärande, utveckling och ledarskap i organisationer”. Den kursen är på heltid denna termin och känns intressant, men den leder inte lika tydligt mot vad jag ska göra.

När det gäller ungradio så står organisationen i ett vägval. Vår projektansökan har blivit avslagen och det gör att vi inte kan arbeta så mycket som tidigare. Hur mycket och om det är jag som ska arbeta är ännu inte bestämt. Vi kan satsa och söka nya projektbidrag och skapa nya samarbeten som säkert kan leda ungradio framåt. Men vägen fram till konkret verksamhet är ganska lång. Jag vill kunna satsa min tid på att inspirera och hjälpa unga som sänder radio, inte på pappersarbete och ansökningar.

Många tankar far runt i mitt huvud, och det är en riktig röra. Vad gör man i livet alla dom gångerna man kan välja? Ibland vill man bara att det ska bli. Gör jag rätt? Jag vet inte det just nu.

Värderingar

Man pratar ofta om värderingar, om grundläggande värderingar. Begreppet har nästan blivit uttjatat, vad betyder det egentligen?

En värdering är något ganska oklart, något som inte är så exakt. Det handlar mer om allmänna tankar och åsikter om någonting. Man värderar, alltså sätter betyg på om något är bra eller dåligt. Att ha vissa grundläggande värderingar kan till exempel vara alla människors lika värde eller att tycka att det är fel med orättvisor och krig.

I varje kultur, samhällsgrupp, på varje arbetsplats eller i varje familj finns det ett stort antal värderingar. Oftast finns dom bara där utan att man pratar om dom, man bara vet vad man borde tycka och göra.

Värderingar är bra och behövs, men samtidigt handlar det om att sätta upp gränser för vad som är bra eller inte. Det handlar om att sortera och värdera. Det kan lätt leda till diskriminering och utanförskap. För om man inte passar in får man inte vara med, man delar inte samma värderingar.

Vad gör vi för alla som känner sig utanför? Demokrati, jämställdhet, öppenhet och rättvisa är mer än ord.

Vi måste stanna upp och fundera på vad vi egentligen tycker och vad vi kan förändra. Fördomen att det inte spelar någon roll vad man gör stämmer inte. Vi kan förändra, inte bara lite utan allt. Framtiden är vår och vi bestämmer nu hur den ska vara.

Anders Josefsson

www.ungtledarskap.se