Anders Josefsson

Just nu ser jag inte framtiden helt klart för mig. Jag har olika möjligheter, men av någon anledning känns inget hundra.

Jag har sökt och kommit in på Journalistlinjen på SVF i Jönköping, och idag var det upprop. Jag fick precis ett samtal därifrån och bekräftade att jag inte ska gå kursen. Efter det samtalet har jag haft tanken i huvudet hela tiden: Gör jag rätt? Det kanske var meningen att jag skulle gå Journalistlinjen…

Jag väntar besked på att bli antagen till en kurs på Linnéuniversitetet här i Växjö som heter ”Arbetslivspedagogik – lärande, utveckling och ledarskap i organisationer”. Den kursen är på heltid denna termin och känns intressant, men den leder inte lika tydligt mot vad jag ska göra.

När det gäller ungradio så står organisationen i ett vägval. Vår projektansökan har blivit avslagen och det gör att vi inte kan arbeta så mycket som tidigare. Hur mycket och om det är jag som ska arbeta är ännu inte bestämt. Vi kan satsa och söka nya projektbidrag och skapa nya samarbeten som säkert kan leda ungradio framåt. Men vägen fram till konkret verksamhet är ganska lång. Jag vill kunna satsa min tid på att inspirera och hjälpa unga som sänder radio, inte på pappersarbete och ansökningar.

Många tankar far runt i mitt huvud, och det är en riktig röra. Vad gör man i livet alla dom gångerna man kan välja? Ibland vill man bara att det ska bli. Gör jag rätt? Jag vet inte det just nu.

Man pratar ofta om värderingar, om grundläggande värderingar. Begreppet har nästan blivit uttjatat, vad betyder det egentligen?

En värdering är något ganska oklart, något som inte är så exakt. Det handlar mer om allmänna tankar och åsikter om någonting. Man värderar, alltså sätter betyg på om något är bra eller dåligt. Att ha vissa grundläggande värderingar kan till exempel vara alla människors lika värde eller att tycka att det är fel med orättvisor och krig.

I varje kultur, samhällsgrupp, på varje arbetsplats eller i varje familj finns det ett stort antal värderingar. Oftast finns dom bara där utan att man pratar om dom, man bara vet vad man borde tycka och göra.

Värderingar är bra och behövs, men samtidigt handlar det om att sätta upp gränser för vad som är bra eller inte. Det handlar om att sortera och värdera. Det kan lätt leda till diskriminering och utanförskap. För om man inte passar in får man inte vara med, man delar inte samma värderingar.

Vad gör vi för alla som känner sig utanför? Demokrati, jämställdhet, öppenhet och rättvisa är mer än ord.

Vi måste stanna upp och fundera på vad vi egentligen tycker och vad vi kan förändra. Fördomen att det inte spelar någon roll vad man gör stämmer inte. Vi kan förändra, inte bara lite utan allt. Framtiden är vår och vi bestämmer nu hur den ska vara.

Anders Josefsson

www.ungtledarskap.se

Nu har vi blivit elefantfaddrar för denna söta och fina elefantflicka Tumaren. Hon bor i Kenya och är föräldralös. Bli fadder du med och se till att sånna hära gudomligt sötisa elefantos får ett bättre liv.

http://www.sheldrickwildlifetrust.org/

Så här gick det när jag skulle fylla på spolarvätska för första gången i mitt liv… Jag är en riktig mekar-kille =)

Du har väl inte missat första delen av En Brandmans Dröm?

I så fall finns den här på www.andersjosefsson.se

När du hört del 1 är det dags att lyssna på den här delen.

Lyssna: Ladda ned programmet (Ladda ned)
Programmet kommer via Podradio.nu

Här kommer nu en del gamla radioinslag som jag gjort. Detta är första delen av En Brandmans Dröm – en radioteater om Kenta som drömmer om att bli brandman. Lyssna och njut. Nästa del kommer om en vecka, så håll dig uppdaterad!

Lyssna: Ladda ned programmet (Ladda ned)
Programmet kommer via Podradio.nu

En ny undersökning visar att alla ungdomar i Sverige mellan 16-24 år använder internet minst en gång i veckan.

Det har hänt otroligt mycket dom senaste åren… Man använder internet framför allt för att surfa på communitys och snacka med kompisar via msn visar undersökningen.

www.indikatinternet.se

Dom senaste dagarna har jag verkligen fått uppleva att man har begränsningar. Det behöver inte bara vara något negativt, även om man lätt tänker så.

Jag är fortfarande halvt sjukskriven och ska vara det ända fram till den siste maj, det är ju en evighet… Men jag är glad att jag bor i Sverige där man kan vara sjukskriven och det finns hur många system som helst som fångar upp en. Det tråkiga är bara allt pappersarbete och byråkrati för att få hjälp.

Jag har precis fått ytterligare en diagnos på min mage, IBS heter sjukdomen och innebär att jag har en extra känslig mage, som inte riktigt vill som jag vill. Bland annat har jag en störd motorik vilket gör att tarmarna rör sig för mycket och knyter sig, och det gör ont.

Planen är att jag och Emma ska till Taizé i april, hoppas verkligen att jag kan åka då och att magen inte ska hindra mig.

Imorgon går den långa långa resan till norra delen av det här norra landet i norra europa och norra delen av världen.. Till norrland och Härnsöand bär släden, eller rättare sagt tåget.